tisdag 29 september 2009

HJÄRNAN

Hjärnan är den del av kroppen vi är stoltast över.
Hjärnan består av ungefär hundra miljarder hjärnceller som tillsammans gör att vi kan läsa, skriva, prata och skratta, samtidigt.
Hjärnan är veckad för att den totala ytan ska bli större. Om man vecklar ut hjärnan skulle den ha en yta på ungefär 2 m².
Den grå delen av hjärnan är det yttre lagret som mest består av nervceller. Det inre lagret av hjärnan är vitt och består av nervtrådar som förmedlar impulser i hjärnan.
Indelningen mellan höger och vänster hjärnhalva anses vara lite förlegad och gammaldags. Nuförtiden pratar man istället om nätverk.
Vissa områden i hjärnan verkar vara till för vissa ändamål, som syn, hörsel och personlighet. Samtidigt är det så att om ett barn eller någorlunda ung människa, drabbas av en hjärnskada på en del av hjärnan, så kaian andra områden i hjärnan överta funktioner från den skadade delen. Hjärnan programmerar om sig.

MINNET
Just nu är forskarna ganska säkra på att det finns två sorters minne: korttidsminne och långtidsminne.
Korttidsminnet sparar ny information men har en väldigt begränsad kapacitet. Om du ser en långfilm kommer du ihåg vad huvudpersonerna heter under filmen, men dagen efter minns du sällan deras namn.
Långtidsminnet sparar information om viktiga händelser och saker du lärt dig genom repetition. Hjärnan gallrar bort en del information, men går allt som det ska och du får vara frisk, så kommer minnena i långtidsminnet att finnas kvar hela livet.

NERVSYSTEMET

Nerverna är kroppens elkablar som skickar impulser fram och tillbaka från hjärnan och ryggraden till resten av kroppen. En del nerver transporterar signaler från sinnesorganen, andra går med meddelanden till något av kroppens organ.
Det är elektriska signaler som går längs nervtrådarna. Många av nervtrådarna är täckta av en substans som heter myelin. Den ökar impulshastigheten från 4 km/timmen till 400 km/timmen.
Varje nerv sitter ihop med en muskel, en körtel eller en annan nerv. Kontaktstället heter synaps.

ANDNING

Det är bara när man får för lite luft som det märks att man andas. I övrigt sköter kroppen det automatiskt.
Lungorna tar in syre, men hjälper också till att andas ut slaggprodukter. Som koldioxid.
När du andas går luften genom näsa eller mun, förbi struphuvudet, ner i luftstrupen, delas upp i mindre rör, som heter bronkerna, som i sin tur blir smalare och smalare tills de slutar i miljontals små luftblåsor, alveoler. Alveolernas väggar är så tunna att syre och koldioxid lätt kan vandra mellan alveolerna och kapillärerna, de små blodkärlen.

BLODOMLOPPET

Blodomloppet ser till att hela kroppen har syre, energi och näring. Blodomloppet är stort. Om man la ihop en människas alla blodkärl efter varandra i en lång rad skulle de räcka två varv runt jorden.
En vuxen människa har ungefär fem liter blod i kroppen som cirkulerar. Det mesta finns i venerna.
Blodet består till ungefär hälften av blodkroppar och blodplättar. Röda blodkroppar transporterar syre. De röda blodkropparna innehåller också ett pigment, hemoglobin, som ger blodet sin röda färg. Och så finns de vita blodkropparna, som är kroppens skydd mot infektioner.
Blodplättarna ser till att blodet kan koagulera, alltså stelna vid till exempel sår.
Den andra halvan av blodet är plasma som till största delen är vätska och som gör att blodet håller sig flytande.
Blodet transporterar näring, socker, kalcium, hormoner och urinämnen.

FÖRDELNINGEN I BLODET ÄR, PÅ ETT UNGEFÄR:
Röda blodkroppar 41 %
Vita blodkroppar och blodplättar 4 %
Vatten 50 %
Lösta ämnen 5 %

Hjärtat fungerar egentligen som två pumpar, inte en. För den ena hjärthalvan pumpar blod till lungorna som förser det med syre. Därefter återvänder blodet till hjärtat och blir utpumpat igen av den av den andra halvan av hjärtat som för det syresatta blodet ut i kroppen. Varje minut pumpas 5 liter blod genom hjärtat.

Artärerna för det syresatta blodet ut i kroppen. Artärerna delas upp i arterioler och kapillärer. Från de små och tunna kapillärerna tar kroppens olika delar upp näring och syre.
Kroppen är så smart ordnad att de flesta artärerna ligger djupare än venerna. Det gör att när du skär dig ytligt är det oftast en ven som sprungit läck och inte artärerna som för ut det livsviktiga syret till vävnaderna.

Venerna. Slaggprodukterna från kroppens delar och organ förs ut i kapillärerna, vidare till venolerna ut i venerna, via levern för rening, och sedan tillbaka till hjärtat.

Blodtryck. När hjärtat pumpar skapas en tryckvåg som för ut blodet i kroppen. Det är viktigt att blodtrycket inte är för högt. För då kan det skada kroppens organ. Och är det för lågt så kan det vara så att kroppen inte får illräckligt med syre i organen. Som alltid – lagom är bäst.
När man mäter blodtryck så får man två tal. Läkaren eller sköterskan säger:
– Du har 120 genom 90.
120 är trycket du har när tryckvågen kommer. 90 är trycket mellan vågorna. Det är viktigast att det andra talet, trycket mellan pumpningarna, är någorlunda lågt.

HORMONER

Hormoner reglerar många funktioner i kroppen: energiomsättning, tillväxt, ägglossning, blodtryck och även halten av till exempel kalcium.

Hypofysen
Producerar hormon som stimulerar tillväxten. Den tillverkar också hormon som får äggen i äggstockarna att mogna och som får testiklarna att producera det manliga könshormonet testosteron. Hypofysen är en överordnad körtel, med det menas att den styr över de andra hormonproducerande körtlarna.

Tallkottkörteln
Producerar melatonin, som reglerar dygnsrytmen.

Sköldkörtel och bisköldkörtlar
Sköldkörteln tillverkar thyroxin som reglerar energiomsättningen och tillväxten,
De fyra bisköldkörtlarna producerar hormon som styr kalciummängden i kroppen.

Binjurarna
Sitter nära njurarna och bildar hormoner som styr blodtrycket, och binjurarna producerar även stresshormonerna adrenalin och noradrenalin.

Testiklarna
Tillverkar det manliga könshormonet testosteron som bland annat ser till att spermaproduktionen hålls igång.

Äggstockarna
Producerar progesteron och östrogen som reglerar ägglossningen.

MATSMÄLTNINGEN

Svalg och matstrupe
Redan i munnen börjar maten att brytas ner. Saliven innehåller enzymer som börjar nedbrytningen av kolhydrater. Ett enzym är en biologisk katalysator, det vill säga ett ämne som påskyndar eller startar en kemisk reaktion.
Det tar maten några sekunder att transporteras ned från svalget till magsäcken.

Magsäcken
Här tas bakterierna om hand av magsyran. Förutom syra tillverkar slemhinnorna i magsäcken ett enzym som heter pepsin. Det bryter ner proteiner.

Bukspottskörteln
Är näst efter levern kroppens största körtel. Den bildar både bukspott, vars fyra enzymer hjälper till vid matsmältning, och insulin och glukagon, som reglerar blodsockerhalten.

Tolvfingertarmen
Är den övre delen av tunntarmen. Här sprutas galla och bukspott över maten. Gallan löser upp fettmolekylerna. Bukspottet höjer ph-värdet. För det är bara magsäckens celler som tål riktigt sura ph-värden. När maten transporteras vidare måste ph-värdet höjas. Bukspottet innehåller också enzymet trypsin som bryter ner proteiner.

Tunntarmen
Är cirka fem meter lång. Fler enzymer sprutas ut över maten och den sista spjälkningen sker. Nu tas också näringsämnena upp i blodet. Utmed tunntarmens väggar sitter tarmludd. När maten är tillräckligt sönderdelad sugs näringen upp av de små blodkärlen i tarmluddet. Tarmluddet ökar tarmens yta och därmed uppsugningsförmågan väldigt mycket. Ytan är densamma som en tennisplan, ungefär, Maten befinner sig i tunntarmen i mellan en till fyra timmar.

Tjocktarmen
Maten, om man fortfarande kan kalla det mat, passerar tjocktarmen under tio till tolv timmar. Ibland kan det ta flera dagar. Här tas vattnet upp från restprodukterna. I tjocktarmen har kroppen en väldig nytta av bakterier. De hjälper till att bryta ner det sista av födan. Tyvärr bildar de också gaser, vätesulfid och metan. (Se sidan 411 Pruttlukt på muggen.) Sedan förs resterna vidare till ändtarmen.

Ändtarmen
75% av avföringen är vatten. Resten är till största del bakterier och osmälta växtfibrer.

INRE ORGAN

Lever
Är kroppens största körtel. Lagrar energi och kolhydrater. Är viktig också för bildandet av enzymer och äggviteämnen. Levern bryter ner alkohol. Producerar galla.

Gallblåsan
Lagrar gallan, en bitter gröngul vätska som behövs för att bryta ner fett. Gallan släpps ut i tolvfingertarmen.

Njurarna
Reglerar kroppens vätskebalans. De tillverkar också hormon som kontrollerar blodtrycket. Njurarna rensar blodet från slaggprodukter och sköljer ut dem med urinen.

Urinblåsan
Från njurarna rinner urinen genom urinledarna ner till urinblåsan. Här ligger det sedan och väntar på att kissas ut.

Mjälten
Bildar och tar bort blodkroppar. En viktig del av immunförsvaret.

Livmodern
Är ett stort inre organ som bara kvinnor har.

TÄNDER

Tändernas huvuduppgift är att tugga maten och på så sätt förbereda matsmältningen. Men tänderna hjälper också till att ge form åt ansiktet. Dessutom gör tänderna det lättare för oss att forma ljud med munnen och på det sättet prata.
Människan föds utan tänder. Det tar några månader innan mjölktänderna börjar växa fram. De är 20 stycken. Efter några år tappar man dem och de ersätts med permanenta tänder. En vuxen människa har 28-32 tänder, beroende på om visdomständerna växer fram eller inte.
Tändernas emalj är den hårdaste substansen i hela kroppen.

HÅR OCH NAGLAR

På huvudet har de som har hår mellan 80 000 och 150 000 hårstrån. Håret på huvudet växer ungefär 1-1,5 cm per månad. Om den ”växtkraften” skulle föras över på bara ett hårstrå, skulle det växa med en hastighet av 3,5 cm/minut. Det är 5 meter per dygn.
Ögonbryn och ögonfransar hjälper till att hålla svett, damm och andra partiklar borta från ögonen. Ögonbrynen hjälper dessutom till att signalera vilket humör någon är på: arg, glad eller förvånad.
Naglarna kan vara rester från den tiden våra förfäder behövde klor. Idag hjälper naglarna oss att ta upp småsaker och att klia oss. De skyddar också fingertopparna. De växer med en hastighet av ungefär 1 mm per vecka.

HUDEN

Huden är kroppens största organ. En fullvuxen människas hud väger ungefär 5 kg och täcker en 1,8 m² stor yta.
Huden är så fiffigt konstruerad att den släpper ut svett, men släpper nästan inte in någonting alls. På så sätt är huden med och reglerar kroppens värme men den skyddar samtidigt kroppen mot smuts och infektioner. Huden är som ett Gore-Tex-lager. Det är först när du badat länge som hudens skyddande fettlager sköljts bort och huden börjar ta in lite vatten. Resultatet? Skrynklig som ett russin.
Huden är olika tjock beroende på vad som är nödvändigt för respektive kroppsdel. Huden i ögonlocket är omkring 0,5 mm tjock, medan huden på fotsulorna är närmare 5 mm tjock på vissa ställen.

Hudens 3 lager
Överhuden är det yttre skiktet av huden. När du blir skrynklig efter ett bad beror det på att talget är bortsköljt och huden har börjat suga upp vatten.
Överhuden består mest av döda hudceller. Varje sekund faller i snitt 500 döda hudceller från din hud. Det kanske inte låter så mycket, men på in timme blir det 1,8 miljoner döda hudceller. Det mesta av det damm du ser flyga omkring i luften är döda hudceller.
Läderhuden är ett tjockare lager hud som ligger närmast under överhuden. Här produceras talg som gör huden vattentät. Här går också blodkärlen och här finns de nerver och sensorer som känner av smärta, tryck, kyla, värme och vibrationer.
Underhuden består mest av ett fettlager som hjälper till att skydda kroppen genom att bland annat hålla värmen. Generellt har tjejer något mer underhudsfett än killar.

MUSKLER

Oftast när man pratar om muskler så menar man det som heter skelettmusklerna. Det är de muskler som gör att vi kan gå, prata och knacka på tangentbord. De täcker hela skelettet och vi har ganska god kontroll över dem.
Skelettmusklerna består av fibrer, packade i buntar. Varje fiber innehåller ännu mindre fibrer som heter fibriller. I fibrillerna finns muskeltrådar. När en signal kommer att muskeln ska aktiveras så glider muskeltrådarna in emellan varandra. Det leder till att fibrillerna blir kortare, vilket i sin tur leder till att hela muskeln drar ihop sig.
Musklerna kan inte trycka på, utan bara dra ihop sig.
Och eftersom musklerna bara kan dra ihop sig så jobbar de i par. En muskel på ovansidan av armen och en muskel på undersidan. Resultatet av deras arbete blir att du kan vifta med armen, eller utföra något som gör att armen åker upp och ner, upp och ner, upp och ner. Jag vet inte vad det skulle kunna vara.

Förutom skelettmusklerna finns också hjärtmuskeln, som outtröttligt ser till att hjärtat pumpar blod, och glatt muskulatur i till exempel tarmarna, urinblåsan och blodkärlen. Det är muskler som arbetar utan att du behöver tänka på dem och som jobbar utan att du märker av dem, i stort sett. Dessutom kan du inte styra dem med viljan.

LEDER

När två ben möts behövs leder. Lederna är kroppens gångjärn.
Leden består av ledkapseln och i ledkapseln finns brosk, ledvätska och ligament (ledband). Brosket gör att ytan där benen möts är slät så att det glider lätt, utan friktion. Ledvätskan smörjer leden. Ligamenten ser er till att leden inte rör sig för mycket och på så sätt skadar leden eller benet.
Ibland knäpper det i lederna. Det kan vara när ledvätskan poppar över från ett ställe till ett annat inne i leden.

RYGGRAD OCH SKELETT

Människan är precis som grodor, fiskar, fåglar och andra däggdjur ett ryggradsdjur (vissa kräldjur har också ryggrad men lägger ägg). Vi har, precis som de, en hjärna, ett centralt nervsystem, ett hjärta med slutet blodkärlsystem och ett inre skelett som hjälper till att skydda och hålla upp kroppen. Revbenen skyddar de inre organen och skallbenet skyddar hjärnan.
Ryggraden består av 7 halskotor, 12 bröstkotor, 5 ländkotor och 4-5 svanskotor.
När vi föds har vi ungefär 350 ben i kroppen (egentligen är det brosk lom sedan stelnar och blir till ben). Men när vi uppnår vuxen ålder, har flera av benen vuxit ihop och vi har då bara 206 ben. Per person.
Kvinnor har ofta något lättare skelett än män. Men kvinnor har bredare Däcken för att barn ska kunna ta sig ut. Vid förlossning, kanske jag ska lägga till.

KROMOSOMER OCH DNA

I varje cell finns instruktioner om hur cellen och därmed hela kroppen ska skötas och byggas. Dessa instruktioner kallas för gener. Generna är uppradade i kromosomer. Varje människa har 23 par kromosomer i varje cell. Sammanlagt alltså 46 kromosomer i varje, förutom i könscellerna som har hälften så många kromosomer, alltså 23.
Vi har ungefär 150 000 gener i varje cell. Hälften av uppsättningen kommer från mamma och andra hälften från pappa. Oavsett om man vill eller inte. 50-50.
Om man förstorar upp kromosomen ser man att den är som en hård spiral. Spiralen utgörs av en lång tråd som har formen av en ”tvinnad stege” och heter deoxiribonukleinsyra, DNA.
Det är stegens stegpinnar som är det intressanta. De består av kvävebaspar som är gjorda av fyra olika baser (tymin, adenin, guanin och cytosin). Genom att sätta dem i olika ordning utmed stegen, blir de tillsammans en gens instruktion. Det krävs hundratals stegpinnar, baspar, för att det ska bli ett fungerande DNA-segment, en fungerande instruktion.

MITOKONDRIERNA

Mitokondrierna är oerhört intressanta. De har nämligen en egen uppsättning DNA och RNA, och de delar sig själv inuti våra celler! Dessutom liknar de bakterier till utseendet, vilket gör att man kan misstänka att de från början var inkräktare i våra celler, men att de senare utvecklades till att bli en nödvändig del av cellerna.
Mitokondriernas uppgift i våra celler är att utvinna och omvandla energin ur glukos och fettsyror så att den kan användas av de andra delarna, organellerna, i cellen. Mitokondrierna är som cellens kraftverk, kan man säga.
Vi slår oss själva på bröstet och säger att vi är jordens härskare. Frågan är om inte mitokondrierna är ännu slugare. De lever i oss och utan dem dör vi.

MÄNNISKANS CELLER

Kroppen består av upp emot 60 miljarder celler. Cellerna är kroppens byggstenar. Alla kroppens vävnader består av celler som tillsammans bildar ett nätverk. Olika sorters celler har olika funktioner, men alla celler är i stort sett likadant uppbyggda hos alla djur.
Cellkärnan utgör ungefär en tiondel av cellens volym och är dess hjärna. Kärnan innehåller DNA och RNA, det vill säga informationen om hur hela djuret ska styras. Det kan bara finnas en cellkärna i varje cell.
Sedan finns det ribosomer, lysosomer, mitokondrier, endoplasmanät och golgiapparater som alla har sina specifika uppgifter som att tillverka proteiner, bryta ned maten vi äter i dess allra minsta beståndsdelar och bearbeta fetter.
Cellskelettet håller upp och stöttar upp cellens struktur och gör att den kan röra sig.
Cellmembranet är cellens skal. Det inte bara håller ihop cellen utan kontrollerar också in- och utflödet av viktiga ämnen.